Höstens födelsedagsfest som Mariehamns pensionärsförening ordnade i Margaretagården slog rekord i födelsedagsfirare.
– Det har aldrig tidigare varit så många på plats, säger Anna-Lisa Mattsson.

Mellan åtta och tio damer samlas varannan vecka i församlingshemmet i Geta för att umgås, dricka kaffe, sjunga och handarbeta. Sedan 1930 har syföreningen funnits men då samlades man främst i hemmen.

På Herrö i Lemland njuter Alpo Mikkola av pensionärslivet med hustrun Ingelise. Alpo har haft en lång karriär inom sjöfarten efter att han som 15-åring gick till sjöss för första gången.

Ålands synskadade förenings medlemmar firar den vita käppens dag med en promenad från Handicampen till kafé Hjorten vid landskapsregeringen.
– Vi har en del frågor till politikerna, säger Fredrik Lindeman, ordförande i föreningen.

Mariehamns pensionärsförenings avdelning Nybyggarne har under de senaste åren färdigställt miniatyrstaden Mariehamn från 1920-talet. Än finns lite finjusteringar att göra men det har också kommit till nya projekt för Nybyggarne.

På väggen, hemma hos Ann-Mari Pettersson, hänger tavlor gjorda av urklipp från tidningar. Kloka ord blandade med vackra bilder. I köket står två dragspel som hon spelar på turvis beroende på vad hon vill spela.
– Jag började spela då jag var åtta år och är helt självlärd, säger hon.

Efter att ha bott i Finland i 20 år flyttade Kjell Mäklin tillbaka till Åland. Hans stora intresse för bilar har alltid följt honom och olika projekt har avlöst varandra.
– Min högsta önskan just nu är att få tag i ett hus med ett garage så jag kan fortsätta med mina projekt, säger han.

Höstens första herrlunch i Catharinagården i Hammarland har lockat nio herrar. Kalle Tingsvik är dagens kock och till sin hjälp har han Sven-Harry Boman.
– Det blir köttgryta, potatis, smörslungade morötter och sallad till lunch i dag, säger Kalle.

I trädgården får Runa-Lisa Jansson utlopp för sin kreativitet samtidigt som den är en form av terapi. Där har hon grävt ner många ”ilskor” men också andats in nya idéer. Hon är också politiskt aktiv fortfarande, trots att hon försökte sluta för flera år sedan.

Chathrine Fällman har gått varvet runt. Hon började jobba på Nyckelpigan då hon var klar med sin utbildning och efter några år med andra arbeten är hon nu tillbaka på daghemmet.
– Det passar mig utmärkt att jobba med de minsta barnen på dagiset. Jag trivs väldigt bra, säger hon.

Med en pappa som var läkare så föll äpplet inte långt från trädet. Juliana Mäklin valde att utbilda sig till sjuksköterska. Hon fick vänta några år innan hon kunde söka in till sjuksköterskeskolan men under den tiden hann hon syssla med en del annat intressant.

Parkinsons sjukdom kan drabba vem som helst i vilken ålder som helst. Symptomen kan variera och att få en diagnos kan kännas överväldigande. Att ha någon att prata med om mediciner, sjukdomen, känslor och annat är viktigt.
– Att prata med familjen är en sak men att prata med en som har samma sjukdom är något helt annat, säger Bengt Wikström.

De pengar som samlas in under årets luciakampanj kommer att gå till utsatta barnfamiljer på Åland. Folkhälsan på Åland kommer därmed att kunna ordna fler familjekraftläger där hela familjer får tid att umgås, göra roliga saker och koppla av tillsammans.

Smed, läkare eller inredningsarkitekt var drömyrkena för Gun-Marie ”Gugge” Eriksson då hon var barn. Yrkesbanan blev en helt annan då hon 1969 fick erbjudande om skolning inom make-up och hudvård. Det förde henne vidare inom styling, smycken, färgkonsult och örtmedicin.
– Jag blev inte läkare men örtdoktor, säger hon.